Russian, 1881-1955  Related Paintings of Nikolay Fechin :. | Girl | Portrait of oriental teenager | Swash | Player | Girl |
Related Artists:
Charles van den Daele
painted A happy family in 1852
Peter ilsted
1861-1933,was a leading Danish artist and printmaker. Ilsted, Carl Holsoe and Ilstedes brother-in-law, Vilhelm Hammershoi, were the leading artists in early 20th century Denmark. All three artists were members of The Free Exhibition, a progressive art society created around 1890. They are famous for painting images of "Sunshine and Silent Rooms", all in subtle colors. Their works reflects the orderliness of a tranquil life EC- similar to the earlier works of Vermeer. Their art was later referred to as the Copenhagen Interior School. These interiors evoke at once a sense of calm, as well as a sense of mystery. The orderly room are often viewed from behind -- causing one to wonder if the scenes are really tranquil or something else. James McNeill Whistler, Duret and important art critics were early admirers and collectors of Ilsted's work. Ilsted was Hammershoi's brother-in-law. While at first glance their work appears similar, it is in fact quite different. Hammershoi's work has an aloof austerity, in contrast to Ilsted's scenes of common life. Though sometimes Hammershoi's colorful early pictures are reminiscent of James Tissot, his work is quintessentially Danish. However, Ilsted was more of a technician, and he made considerable contributions in the field of graphic art. Ilstedes mezzotints (colored a la poupee) were very popular and important in his day. They were an innovation in the media. Ilsted exhibited his work all over Europe, in London in 1907, in Germany and at the Paris Salon. It is there that his work was first exposed to Europe's art community. Ilsted was a great success in his lifetime and won many awards and accolades for his work. He was the only member of the group to also focus on printmaking. Ilstedes achievements in mezzotints were revolutionary. Some of his mezzotints, most of which were created in black as well as color editions, are considered among the greatest ever made.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.